I går fick jag ett så vackert mail om kärlek från Neale Donald Walsh, att jag kände att det behövde delas. (Fri översättning från bl.a. Google)

”Mina kära vänner…

Vad är kärlek, egentligen?

Folk älskar att vara kära. Ändå är ”kärlek” ett stort ord. Det är det största ordet i språket. Vilket språk som helst. Så vi måste fråga…

Vad är kärlek, egentligen? Författaren M. Scott Peck säger att kärlek är ett beslut, inte en reaktion. Det är ett val, inte ett svar. Det kan vara en av de viktigaste sakerna någon någonsin kan säga om ämnet.

Sann kärlek är aldrig resultatet av hur en annan person ser ut, beter sig eller interagerar med oss. Det är ett val att vara kärleksfull oavsett hur den andra ser ut, beter sig eller interagerar.

Detta betyder inte att sann kärlek kräver att vi stannar i en relation som är missbrukande eller som inte längre fungerar eller som inte är tillfredsställande. Blanda inte ihop orden ”kärlek” och ”förhållande”. Vi bevisar inte att vi älskar någon genom att stanna i ett förhållande. Det finns faktiskt tillfällen då vi kan bevisa att vi älskar någon genom att lämna.

Det är alltså inte sant att kärlek kräver att vi älskar långt efter att vår egen lycka har försvunnit.

Om en person är kränkande mot oss, är det kränkande mot den personen att tillåta sin misshandel att fortsätta. För om vi låter deras övergrepp fortsätta, vad lär vi dem då? Men om vi gör det klart att övergreppen är oacceptabelt, vad har de då lärt sig?

Om vi inte längre är lyckliga i ett förhållande möter vi en av de viktigaste frågorna i livet: Har vi rätt att vara lyckliga?

Svaret är ja. Att vara kvar i ett förhållande där man inte längre är lycklig för att ”du sa att du skulle göra det” producerar bara olycka hela vägen runt. Kanske är det dags att lämna.

Naturligtvis, faktiskt, ingen kan någonsin riktigt ”komma ur” ett förhållande. Vi är alltid i en relation med varandra, och det enda som förändras är formen relationen tar.

Du kan inte avsluta ett förhållande; du kan bara ändra det. Så tänk inte i termer av att avsluta ditt förhållande, tänk i termer av att ändra det. Du kanske vill ändra dess form, eller så kanske du vill behålla formuläret men ändra dess innehåll.

Att bestämma sig för att älska någon – verkligen älska dem – är ett mycket högt val. Det är märket av en mästare.

Att älska någon som en ”reaktion” är en annan sorts upplevelse. Det är en elevs märke.

Faran med att älska någon som en reaktion är att den vi älskar kan förändras. Det är faktiskt säkert att de kommer att göra det.

De kan gå upp i vikt eller gå ner i vikt, de kan ändra sin personlighet och de kan ändra sina idéer om något som är viktigt för oss. Och om vi är kära i vad andra ger oss i ett förhållande kan vi vara på väg mot en enorm besvikelse.

Så vi kommer till den andra stora sanningen om allt detta: kärlek handlar inte om vad den andre ger dig, det handlar om vad du ger till den andra. Faktum är att syftet med alla kärleksrelationer är att ge oss en möjlighet att bestämma och att deklarera, att tillkännage och att uttrycka, att bli och att uppfylla, vilka vi verkligen är.

Det här är kanske ett annat sätt att upprepa den första sanningen eftersom vem vi verkligen är är ett val, inte ett svar. Det är ett beslut, inte en reaktion – även om det är sant att de flesta tror att det är tvärtom.

När jag pratar med unga människor om kärlek berättar jag att det finns två frågor som har med livet och relationen att göra som alla skulle tjäna på att ställa.

• 1. Vart ska jag?
• 2. Vem följer med mig?

Det är viktigt att fråga dessa i rätt ordning. Många byter om dem – och lider för det resten av livet.

Först frågar de, vem följer med mig i mitt liv? Sedan frågar de, vart är jag på väg? Ofta är valet av destination betingat och äventyras av valet av följeslagare. Detta kan göra en mycket tuff resa.

Nyligen frågade en ung kvinna i tjugoårsåldern mig: ”Hur känns det att vara kär?” Jag sa till henne att jag inte kunde svara för någon annan, men jag vet hur det känns för mig. Det känns som att vi bara är en i rummet.

När jag är med min älskade, känns det som om det inte finns någon plats där ”jag” slutar och ”hon” börjar. För när jag ser in i hennes ögon, är det som att titta in i mina egna. När jag känner att hon är ledsen är det som om sorgen tränger igenom mitt eget hjärta. För när hon ler, ler hjärtat av mig med henne – som henne.

Jag önskar att jag kunde känna så för alla. Det är det jag jobbar mot. Jag känner det med fler och fler människor varje dag.

En kurs i mirakel säger: ”Inga speciella relationer.” Med andra ord, ingen person borde vara mer speciell för oss än en annan. Det är så Gud upplever kärlek. Det finns inget tillstånd, och ingen är mer speciell än en annan.

Det är svårt för de flesta att förstå det. Hur kan Gud älska oss alla lika, de ”goda” och de ”dåliga” lika? Det beror på att Gud inte ser någon av oss som ”bra” eller ”dålig”. Vi är alla perfekta i Guds ögon, oavsett hur vi beter oss. Människor har en lång väg kvar att gå innan de kan hävda det. De flesta av oss sätter villkor efter villkor på vår kärlek, och vi drar tillbaka den snabbt när dessa villkor är ouppfyllda.

Så den tredje stora sanningen om kärlek är att den känner inga villkor.

Det finns inget som heter ”Jag älskar dig OM…” i Guds värld.

Den fjärde stora sanningen om kärlek är att den inte känner några begränsningar. Kärlek är frihet, upplevd. Total och absolut frihet. Så den som älskar en annan försöker aldrig begränsa eller begränsa den andra på något sätt. Det här är svårt för många människor. För många översätts kärlek, ungefär, till ”äganderätt”. Inte för att detta någonsin kommer till uttryck, förstås. Det känns helt enkelt. Det är en känsla av ”du är min”.

Naturligtvis, i sann kärlek, kan ingenting vara längre från sanningen. Och i sann kärlek är sådana idéer eller tankar aldrig en del av upplevelsen. Ingen äger någon, och ingen agerar som om de gör det.

Detta har stora konsekvenser, som man kan föreställa sig. Så nu ska jag lista den femte, och kanske den mest ”kontroversiella”, sanningen om kärlek som jag känner till.

Kärlek säger aldrig nej. Inte till personer med samma mognad och intelligens. (Vi pratar inte om barn här. Låt oss begränsa denna diskussion till vuxna.)

Oavsett vilken begäran den älskade än så säger kärleken ja. Detta betyder inte att personliga åsikter inte uttrycks eller att personliga preferenser inte tillkännages. Det betyder att en begäran från den älskade i slutändan aldrig nekas. Vilka är vi att neka någon någonting?

Återigen, det är svårt för många att brottas med. Ändå är detta sättet som Gud älskar. Jag är förtjust i att säga i mina föreläsningar och retreater att Gud bara har ett ord i hennes vokabulär. Gud säger alltid ja.

Oavsett vad du vill, vad du än väljer, säger han aldrig nej.

Denna idé kan reduceras till två ord: Gud tillåter.

Jag tror att orden ”Gud” och ”kärlek” är utbytbara, man kan då säga ”kärlek tillåter.”

I slutändan är det vad kärlek gör. Kärlek tillåter. Det begränsar aldrig, det begränsar aldrig, det slutar aldrig, det tillåter bara. I äkta kärleksrelationer får du ha vad du vill.

Den sista sanningen om kärlek är att den alltid förnyar sig själv. Det tar aldrig slut. Så gör varje dag till din bröllopsdag i ditt hjärta. Även om du inte är gift. För det är du, du vet. Till alla. Vi är alla en.

Med kärlek, Neale”

Visst var det vackert!

---

Det var allt för idag mina vänner…

Tillsammans bygger vi en medmänsklig hållbar framtid .

Tack för att du har läst mina insikter idag, fler följer!

Gunilla

den problemlösande och kreativa designern/företagaren på DesignWerket/Walwet