När man försöker undvika, dras man dit…

För en vecka sedan hade jag en tid på en mottagning för att kolla upp något som inte var akut. Jag överlade en stund med mig själv och kände att sjukhuset var det sista stället jag ville befinna mig på i dessa tider, så jag bokade av.

Veckan gick och jag var glad att jag undvikit sjukhuset, men ödet ville något annat… (Du som kan din attraktionslag, förstår varför jag hamnade där..)

I torsdags började mitt lilla hjärta slå dubbelslag och i lördags svimmade jag av.. så det blev ett besök till akuten, varpå jag hamnade i en säng på sjukhuset (som jag inte ville vara på..).

Akuten…

Det hela startade mycket surrealistiskt med ett gult tält och människor i skyddskläder. Men jag behövde aldrig in i tältet, eller tala med ”grodmännen” då jag fick komma in på den tomma akutmottagningen direkt.

På akuten var vi hela 3 patienter under de tre timmarna som jag var där. Mitt lilla hjärta lugnade ner sig direkt när jag kom innanför sjukhusets dörrar, (och har varit lugnt sedan dess!).  Även om det höll sig lugnt ville man kolla att det inte var något fel på mig, så jag blev inlagd…

Detta var ju självklart inget jag hade förväntat mig att spendera lördagkvällen på sjukhuset, men det var bara att acceptera och ta det lugnt.

Inlagd!

Så jag blev kopplad med elektroder över hela kroppen, bärandes på en dosa dygnet runt.

Jag lyckades få mannen att packa en väska och komma med lite kläder och necessär. Han fick även med hela min jobbväska med dator och arbetsböcker.. Och en biografit av Per Holknekt. Så det gick ingen nöd på mig!

Första kvällen och natten kändes det lite som om jag var i chock eller som om jag var med i någon dålig film.. Det var märkligt och förvirrande, men jag höll mig kvar vid att jag skulle få åka hem på söndagen!

Väldigt mycket underbar personal. Jag måste verkligen beundra de som gör sina jobb i dessa tider!

Om integritet..

Jag harde turen att jag fick sova i rummet ensam de två första nätterna. Det var inte fullbelagt i helgen.

Men i måndags fick jag sällskap, av en främmande man…. Han var säkert jättetrevlig, men det kändes inte ok att dela rum med en man oavsett om han var trevlig eller ej..

Sköterskorna kom in och pratade med mannen som hade diverse diagnoser, vilka jag hörde allihop… Hur är det med tystnadsplikt och integritet? Detta kändes inte ok… Varken att dela rum med det motsatta könet, eller att ofrivilligt avlyssna andras åkommor… Ja, du får gärna kalla mig snobbig, men jag anser att det är frågan om integriteten!

Efter diverse undersökningar där man inte fann något fick jag åka hem, med uppmaningen att ändra min livsstil, ta det lugnt, motionera, sluta med diverse osv..

Och inget ont som inte har något gott med sig!?

För att sprida så mycket ljus som möjligt byggde jag en tävling… Du hittar den HÄR (tävlingen är nu avslutad)

Något gott fick min sjukhusvistelse med sig ?

Tack för att du har valt att läsa mina insikter idag, fler följer…

Med Kärlek ?,

Gunilla

P.S. Vill du lära dig om attraktionslagen och hur du kan få den att verka i ditt liv… Kolla in min handbok som du hittar >> här! Du får även ett kapitel gratis!

Du hittar hållbara plagg till priser du aldrig kommer att se igen  >>  Klicka HÄR

Vill du ställa en fråga? >> Klicka HÄR