Kan man ha tantskräck?

Vad är det?

Är det att man är rädd för att bli tant, eller för tanter generellt?

Min historia gällande tantskräck började i det gamla badhuset i Ulricehamn…

När jag var 6 år besökte jag badhuset med min bästa kompis Kerstin och hennes mamma.

Kerstin och jag var nyfikna på bastun, som var gigantisk, så vi beslöt oss för att testa den.

Sagt och gjort, vi klättrade upp till högsta hyllan och satte oss.

Efter en stund tyckte Kerstin att det var nog och gick ut, men jag ville testa ett tag till… vilket jag inte skulle ha gjort…

Strax efter att Kerstin gått ut kom hela Ulricehamns syförening med tanter, som glatt satte sig runt mig…

Där satt jag… instängd, omgiven av gamla tanter…

Paniken steg och jag vågade inte be de flytta på sig så att jag kunde gå ut.

Jag badar inte bastu sedan dess…

Tantskräcken har följt mig i livet och när jag var 12 år gammal var jag och min bästis Annika i Dalarna på skidsemester.

Vi bodde i husvagn, så på kvällen fick man gå till disk- toaletthuset för att göra sig i ordning…

Denna kväll var det 4-5 tanter som höll på att diska i rummet strax innanför dörren.

Toaletterna befann sig längre in i huset, så man var tvungen att passera tanterna för att gå ut.

Annika var klar före mig, så hon ropade att hon gick till husvagnen, varpå jag fick passera tanterna själv och till min fasa fick jag inte upp ytterdörren…

Tror du jag frågade tanterna om hjälp?

Nej, jag gick tillbaka till toaletten och hittade ett fönster 1,5 meter upp, som jag dök ut igenom rakt ner i en snödriva…

Tanterna undrar nog än idag vart jag tog vägen ??… och Annika fick en rolig historia att berätta ?.

Med dessa två historier ur mitt liv, vill jag berätta hur jag äntligen hittade lösningen på tantskräcken..!

Jag har en mycket god vän som är resanterapeut.

En resa med henne är att gå tillbaka i minnet och förlåta händelserna, som den lilla 6 åringen och 12 åringen upplevde genom att inte våga låta sin röst bli hörd.

Att inte låta sin röst vara hörd när man är liten, har inneburit en tantskräck! (Snart är man väl tant själv ?)

Nej, jag tänker inte bli någon tant, aldrig i livet!

Men min skräck fick jag bort genom resan med Britt-Marie.

Jag fick förlåta mig själv, och inse att tanterna inte hade som avsikt att ge mig skräcken…

Ibland räcker det inte att man kan sin attraktionslag, utan man behöver hitta andra redskap för att lösa gamla knutar!

Jag kan nu inse hur mycket dessa händelser har fått spegla sig igenom mitt liv med denna tantskräck, eller rättare sagt en rädsla som jag inte insåg att jag hade.

Med min historia hoppas jag kunna hjälpa dig som kanske också går runt och har en skräck för något nu själv inte fattar ?.

Och som jag så ofta skriver: Var inte rädd!

För rädslan är den känslan som gör dig mest illa…

Läs mer om attraktionslagen och mina bästa tips >> HÄR.

Tack för att du har läst mina insikter idag, fler följer!

Gunilla

den problemlösande och kreativa designern/företagaren på DesignWerket (som nu har sommarrea!)