2020…ett år som andra eller?

2020 var året som började väldigt positivt för mig, med nyår i goda vännerslag i Grekland och en väska full med nya idéer hem!

Januari och Februari löpte på som i en dans, skrivklådan kom och jag började blogga.

Sedan började den spikraka vägen att krokna…

Jag minns att jag såg nyheterna om Wuhan viruset i Grekland på nyår, och tänkte att det är så långt bort, så det drabbar inte mig…

Ack vad fel jag hade…

Jag var självklart orolig för vännerna i Kina, och kontaktade de för att få höra deras version av nyheten.

Man inser i tider som dessa, hur värdefullt det är att ha vänner som bor runt om i världen, för nyheterna kan man inte riktigt lita på.. som jag skrivit i flera inlägg…

Mitt arbete har bl.a. förändrats drastiskt… fabriker har stängt, då virusets framfart har satt hela textilbranchen (massor av andra brancher med..) i gungning…

Detta har medfört att mina nya alster har fått stryka på foten, och de gamla har fått en renässans.. dvs. modellavdelningen på fabriken stängde först, men produktionen var igång, varpå vi har fick köpa om våra bästa produkter och vänta med nya kollektionen.

Tygerna hamnade på vårt lager och vi har numera en tygaffär!

Mars månad kom…

Ett besök hos lilla mor den 9 mars skulle visa sig vara den sista på mycket länge…

Inte kunde jag väl tro att jag skulle kämpa som en tok för att få träffa mamma på äldreboendet… Psyket tog hårt på henne och Hitler klättrade in genom fönstret på nätterna… Vem frågade en 97-åring om hon ville bli instängd… ingen!

Hur gammal trodde de att hon skulle bli, eftersom det var så viktigt att skydda henne, utan att hon själv ville..?

Det gick inte ens att träffa henne, även om jag var villig att sätta mig själv i karantän…

April gick i ljusets tecken.

Startade månaden inlagd på hjärtavdelningen! Konstaterade att sjukhuset var tämligen öde, och att mitt hjärta fungerade bra 😅

Tillsammans med vännen Britt-Marie hade vi mässa på nätet. Vi ville hjälpa alla att inte vara rädda, och sprida ljus.

Maj med idéer!

När maj månad kom, hade man kommit på den briljanta idén att vi kunde få träffa lilla mor med ett plexiglas emellan oss, utomhus. Vi fick inte dela fikabröd och ville vi fika fick vi ta med oss både kaffe och kaka. Jag noterade även att man hade byggt upp högt staket runt boendet…

Med 10% syn på ena ögat, ingen syn alls på det andra samt kraftigt nedsatt hörsel, blev ett besök med plexiglas lika illa som ett uteblivet besök… Hennes 12åriga barnbarn fick dessutom inte träffa mormor, för hon var för ung!

Åldersgränsen var satt till 15 år p.g.a. studier som socialstyrelsen hade gjort. Dessa gick givetvis inte att få se, då de var sekretessbelagda pga. pandemin…

Juni med mailbomb…

Juni månad gick åt till att försöka få ett godkännande att träffa mamma utomhus, utan plexiglas på 2 meters avstånd (enligt Folkhälsomyndighetens rekommendation). Ett mailande som pågick fram och tillbaka i en månad. Lagom till midsommar kom avslaget, med beskedet att hon inte led psykiskt av att inte få träffa oss.

Juli månad regnade bort…

En satsning på butik i en sjöbod regnade helt bort, och vi fick öppna vår ordinarie butik igen. En smärre chock kom lagom till min födelsedag när en granne trott sig se något som hen inte sett…

Hen såg något och gjorde en polisanmälan, i mitt namn! Efter flera veckor med samtal med polis och socialtjänsten fick vi rett ut det hela, när det egentligen inte fanns något att reda ut…

Där och då var jag så trött på alla negativiteter, så jag beslutade att sätta mig i nyhetskarantän. Jag orkade helt enkelt inte att lyssna på denna skräckpropaganda som nyheterna förmedlade i kombination med min egen vardag.

Har jag saknat nyheterna? Inte det minsta!

Augusti månad i ensamhet…

Min son och kollega sedan tio år började i ny bransch och jag fann mig väldigt ensam. Självklart inte helt ensam, men saknaden blev väldigt stor.

Jag var/är självklart jätteglad för hans skull! Men det blev ett tomrum… Under månaden fick jag också äran att stöta på Kivra, en digital tjänst som jag blev riktigt irriterad på när jag väl förstod vad jag gett mig in på. Du hittar inlägget om Kivra > HÄR.

Avslutningsvis fick jag lära mig vikten av att läsa biverkningar på mediciner… En medicin jag fick utskriven i april och började inta, kunde fått förödande konsekvenser… Tur man är vid sina sinnes fulla bruk 😅.

September en väntan…

En väntan på att besöksförbudet skulle upphöra… En väntan på att kaoset skulle försvinna…

Samtidigt förkovrade jag mig på allehanda kurser. Jag lärde mig mer i september än jag har gjort de senaste 10 åren! Fick även massor av nya vänner världen över.

Oktober, fritt fram!

Äntligen var besöksförbudet över… Som vi hade väntat på att äntligen få träffa lilla mor. När vi äntligen ses, har hon åldrats 10 år och är allmänt förvirrad.

Samtidigt drar jag ner på bloggandet och startar en inre resa… Genom den resan kom också insikter och lugnet… Insikten att ändra min resa…

November, Grattis!

Lilla mor fyller 98 år! Vi får komma två stycken på besök i hennes rum med tårta. En timme av 98 år och hon är så trött…

En Berlinmur rasar ner runt butiken efter att Stefan rekommenderat människor att inte “springa i butiker”. Fast de som kommer är supertrevliga! Så det blir många timmar med trevligt prat i butiken.

December, jul i vårt hus…

Julkalendern rullar igång, samtidigt som jag får en galen idé att starta en gratiskurs på Facebook.

Jag som alltid har gömt mig när någon plockat fram en kamera, går nu ut med hull och hår i livesändning på Facebook. Herregud vad roligt det var! 2400 hugade sömnadstokiga människor ville lära sig av lilla mig!

Tacksamheten var obeskrivlig! Liksom lyckan!

Äntligen kändes det som jag hade hittat hem igen, när Stefan skickar SMS och senare gör ett jultal, samt genomför en ny lag…

Fast jag bestämde mig att denna skräckpropaganda ska inte få förstöra mer för mig.

Jag lever idag, jag bekymrar mig inte för morgondagen, för jag vet att den blir bra.

Ingenting kan förstöra mitt nya år som jag just har fått. Inte ens Stefan.

Ei rå blir det nock. Ett råd blir det nog. Som min moster alltid sa…

2020 – du ville krossa mig, men jag överlevde. Du kan inte krossa mig för jag har min kunskap som ingen kan ta ifrån mig.

Jag önskar oss alla ett riktigt Gott Nytt År!

Det var allt för idag mina vänner…

Tillsammans bygger vi en medmänsklig hållbar framtid 💖.

Tack för att du har läst mina insikter idag, fler följer!

Gunilla

den problemlösande och kreativa designern/företagaren på DesignWerket

Psst! Har du en önskan att förändra din livsstil 2021? Häng med på kurs VikingaGuld som startar den 8 januari! Du hittar mer info > HÄR

vikingaguld

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *